Self-efficacy - mitt nya favoritord
Hej!
Jag har lärt mig ett nytt ord: self-efficacy. Det betyder ungär "tillit till den egna förmågan" eller självtillräcklighet. Efficacy betyder iofs effektivitet, men det blir något annat. Det är kombinationen med self- som räknas för mig.
Vadan detta ordflummeri (eller kanske ordbajseri)? Jo, det passar så bra in i min åsiktsvärld.
Jag tycker att man i vården av särskilt kanske missbrukare gör för mycket många gånger. Inte på så vis att man kan lägga ner avdelningar och så för de behövs visst. Men att man kämpar med en person som inte riktigt vill ha hjälp. Eller att man tror att patienten absolut inte klarar sig utan ens egna insatser (trots att patienten mycket väl kan vara vuxen, 4-barnsförälder och ha arbetat hela sitt liv). Vad är det som gör att man tror att det man gör för denna person kan vara av så stor betydelse? Hoppas det inte bara är för att bli omtyckt! Det är klart att vi alla förtjänar bekräftelse och uppskattning, men vi som personal har faktiskt som uppgift att förse patienterna med detta - inte tvärtom.
En allvarligare aspekt av ordet tycker jag är att om man t.ex. ger en medicin för något som patienten skulle kunna klara av att hantera själv (kan vara en ångestattack), så signalerar man att patienten inte klarar av att hantera detta själv, utan min hjälp. Då har man hjälpt patienten till att hitta en icke-lösning på sitt problem.
Men låter man bli att "hjälpa" till så kommer ångestattacken att klinga av och lärdomen blir istället att "ångestattacker klingar av efter en stund". Är inte det en så otroligt mycket bättre lösning? I det här fallet har patienten ökat sin self-efficacy. Bra.
Det här blir tydligt också om man tar ett annat exempel. Vi har respiratorer men vi lägger inte alla i respirator för det, vet inte varför vi egentligen låter patienter andas själva men jag är tacksam för att det är så! (jag menar, vem som helst kan ju när som helst drabbas av ett andningsstillestånd - otäckt).
Jag tror det vore nyttigt för alla om vi lät bli att vara så jävla effektiva. För patienterna för att de faktiskt skulle växa som människor. För oss själva för att vi slipper bli utbrända om vi inte håller på med så mycket menlösheter.
Rigmor
Hierarkin i vården
Puh, så tröttsamt.
Det är så synd att man inte kan ta tillvara varandras erfarenheter, respektera varandras kunskaper. Det skulle förmodligen flyta på mer friktionsfritt om sjuksköterskorna fick mer att säga till om (och skötarna med för den delen). Det tar ju sån tid att uppfinna hjulet på nytt varje gång man blir osäker på rådande praxis. T.ex: om jag märker att en patients abstinens är underbehandlad, och det inte finns en vid behovs-ordination på korstoleranta preparat så kan jag inte hjälpa patienten. Om jag då ber läkaren ordinera läkemedel så är det absolut inte självklart att han/hon gör det - utan det kan mycket väl vara så att han/hon vill återkomma med besked efter att ha konsulterat överläkaren. Som naturligtvis är upptagen och inte kan svara på frågor. Alltså får patienten vänta på symtomlindring och riskerar att utveckla allvarliga abstinenskomplikationer.
Nu är det ju inte jag som är medicinskt ansvarig men ändå! Jag ser ju att patienten lider.
Oftare är det nog som patienterna överbehandlas ändå, behandlas för säkerhets skull. Det vill säga: sövs för delirier som inte per definition är ett delirium (kallas ibland för predille, vilket är rent nonsens, det finns inget sånt). Och vi vet väl alla att medicinska behandlingar inte är helt utan risker? Det finns ju biverkningar! Men ibland är det så lätt att glömma. Särskilt om man är fullmatad med hiskeligheter från läkarutbildningen, eller från något halvdåligt informationstillfälle på den nya arbetsplatsen.
Fram för mer tydlighet till de stackars vikarierande underläkarna så de slipper göra bort sig hela tiden (i mina ögon, hahaha)!!! Och när vi ändå är igång kan väl vi sjuksköterskor få lite respekt också som den faktiskt legitmerade yrkeskår vi är!
Rigmor, nära utmattningsdepressionens rand
FRA-lagen - skiter väl jag i
Jag vill ju bli läst, sedd, hörd och älskad!
Rigmor
Heroin på recept? Mums!
Vi fick en presentation av stället av ordföranden, men framför allt pratade han om det som snart ska hända i Danmark - nämligen möjligheten att få heroin på recept (alltså utskrivet av läkare).
På sätt och vis är det ju bara så man häpnar, legalisera den farligaste drogen av dem alla!!!! Vart hamnar vi då?
Å andra sidan är det väl att löpa linan ut vad gäller harm reduction, det är förmodligen det effektivaste sättet att fånga upp heroinisterna på. Ordföranden för brukarföreningen sa om metadon att det är fel sätt att behandla heroinberoende människor på - det är helt enkelt inte det optimala läkemedlet - och att det leder till sidomissbruk eftersom effekten är fel, i jämförelse med heroin. Och det känner man ju igen från sin vardag! På min arbetsplats har vi ju mycket att göra just på grund av sidomissbruk!
Det där med att det inte var det optimala läkemedlet satte myror i huvudet på mig och fick mig att tänka att tja, varför inte?
Sen när jag tänkt ett varv till så vet jag varken ut eller in längre, som vanligt. Verkar som att ju längre man jobbar med en sak desto mindre vet man!!!
Rigmor
